Martin Jacobson
Hito Steyerl

3 februari - 19 mars 2006
Vernissage 3 februari kl 19-21

English version further down

Martin Jacobson, installationsbild. Foto: Terje Östling

Med vårens första utställning har Signal glädjen att presentera Martin Jacobson, konstnär baserad i Malmö, och Hito Steyerl, konstnär och filmare baserad i Berlin. Utställningen berör hur gester och symboler används för att tolka och producera fiktion och verklighet.

I verkserien Kompositioner, 2006, har Martin Jacobson arbetat med en undersökande redovisning av attribut och symboler som genom tiderna konsekvent har använts för porträtteringen av kvinnan. Månen har figurerat som den yttersta symbolen kopplad till kvinnan, samtidigt som solen har kopplats till mannen. Det tydligaste exemplet på denna idé återfinns kanske i den grekiska mytologin hos solguden Apollon och mångudinnan Artemis som var tvillingar. Solen är en aktiv, energialstrande himlakropp medan månen är en fossil planet som reflekterar solljuset som en spegel. I Europa omkring förra sekelskiftet dök månen, som symbol för kvinnan, upp överallt i konsten och i litteraturen. Kvinnor avbildades framför runda speglar, i och ovanför vatten, i månljus, beslöjade, sovande, sjuka eller döda. Hur används dessa attribut och symboler idag och hur nära ursprungsidén befinner sig exempelvis dagens media- och reklambilder av kvinnan?

Hito Steyerls film November, 2004 (25 min), tar sin utgångspunkt i den feministiska kampsportsfilm som hon spelade in tillsammans med sin bästa vän Andrea Wolf när de var 17 år. Genom att följa Andrea Wolfs öde från hjälte i en fiktiv kampsportsfilm till ”verklig” hjälte i den kurdiska motståndsrörelsen PKK, ställer Hito Steyerl frågor kring den ömsesidiga påverkan mellan fiktion och verklighet. Med hjälp av poser och attribut lånade både från film och från verkliga händelser får vi ta del av hur bilden av en hjälte konstrueras och samtidigt avpersonifieras, för att till slut även användas symboliskt i andra sammanhang. I November ifrågasätter Hito Steyerl den militanta gesten och hur den traditionella mytologin om revolutionen fungerar idag, i en era då den tycks ha nått en återvändsgränd. Filmen speglar ”november eran”, då revolutionen tycks vara över och endast gesterna återstår.

Martin Jacobson

Hito Steyerl

3 February - 19 March 2006

Hito Steyerl, November, installation view. Photo: Terje Östling

For our first exhibition of the year Signal is pleased to present the Malmö based artist Martin Jacobson and Hito Steyerl, artist and film-maker based in Berlin. The exhibition deals with how gestures and symbols are used for interpreting and producing facts and fiction.

In the body of work entitled Compositions (2006), Martin Jacobson has worked with an investigative account of attributes and symbols which have been consistently used in the portrayal of women through the ages. The moon has figured as the ultimate symbol in connection with woman while the sun has been linked with man. The clearest example of this notion is to be found in Greek mythology in the figures of the sun-god Apollo and the moon-goddess Artemis who were twins. The sun is an active, energy-creating heavenly body while the moon is a fossil planet which reflects the radiance of the sun like a mirror. In Europe, at about the turn of the previous century, the moon turned up everywhere in art and literature as a symbol for woman. Women were portrayed in front of round mirrors, in and above water, in the moonlight, veiled, sleeping, sick or dead. How are these attributes and symbols used today and how close to the original idea are contemporary media and advertising images of women?

Hito Steyerl’s film November (2004, 25 min) takes its point of departure in the feminist martial arts film on Super-8 stock she made with her best friend Andrea Wolf when they were seventeen. By tracing Andrea Wolf’s life from a fictitious martial-arts heroine to a “real” heroine in the PKK, the Kurdistan resistance movement, Hito Steyerl poses questions about the mutual influence of fiction and facts. Using poses and attributes borrowed both from the cinema and from real life we learn how the image of a hero is constructed and, at the same time, depersonalized, finally being used symbolically in other contexts. In November Hito Steyerl questions the militant gesture and the way in which traditional mythology of revolution works today at a time when it seems to have ended up in a cul-de-sac. The film mirrors the era of November, when revolution seems to have passed and only its gestures remain.