TWENTYFOURSEVEN
Patrik Aarnivaara, Goldin+Senneby, KpD kleines postfordistisches Drama ( Brigitta Kuster, Isabell Lorey, Katja Reichard, Marion von Osten), Isabelle Pauwels, Eglé Rakauskaité, Johan Svensson, Anna Wessman
28 september - 4 november 2007
Vernissage fredagen den 28 september kl 19-21
Under gallerinatten den 29 september håller vi öppet 18-24
Läs intervjuer med konstnärerna
Fler bilder finns här
English version further down
Informationsvägg som återger begrepp som dyker upp i debatten om arbete
För nästan exakt ett år sedan fick Sverige en ny regering och den politiska hållningen skiftade från vänster till höger. I ljuset av detta skifte är det intressant att se närmare på en av de hetaste politiska frågorna, nämligen den om arbete. Utställningen TWENTYFOURSEVEN tittar närmare på olika aspekter av arbete idag och hur vår samtid tar sig an frågor kring välfärd, arbetskraft och valfrihet samt hur detta avspeglas i olika synsätt på medborgarens rättigheter och skyldigheter.
Utställningens titel står för 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, och används här för att beskriva dubbelheten i den ökade tillgängligheten av varor och tjänster som utgör en allt större del av vårt vardagsliv. Denna tillgänglighet möjliggör en större flexibilitet kring när vi kan arbeta och konsumera, men vad är priset för detta och vem betalar?
Idag närmar vi oss allt mer ett synsätt som tar avstånd från industrikapitalismens lönearbete, där definitionen av arbete är något man har eller inte har, till ett synsätt där arbete definieras som det vi gör (1). Entreprenören blir härmed den ultimata förebilden vars arbetsförhållanden bygger på ständig tillgänglighet, flexibilitet och egen drivkraft, något som tas upp i filmen Kamera Läuft! (2004) av kpD – kleines postfordistisches Drama där kulturarbetarens entreprenörsliknande arbetssituation problematiseras. Uppluckringen av gränsen mellan arbete och fritid finns även i Goldin+Sennebys arbete. Verket Teambuilding in the Great NatureTheater (2007) bygger på en samtida företagsstrategi som, genom intern sammanhållning och underhållning, strävar efter att innesluta ”hela livet” i den produktiva sfären.
Isabelle Pauwels och Patrik Aarnivaaras verk tar avstamp i ekonomiska strukturer som förutsätter valfrihet. I verket Eddie (2005) drar Pauwels en parallell mellan handelns spelregler och maktförhållandet i en sexuell relation. Aarnivara undersöker å sin sida om det är möjligt att inta en ideologisk ståndpunkt genom att i verket *1 (2007) applicera marknadsliberala parametrar på ett konstnärskap.
I Anna Wessmans teckningsserie Då när nu var framtid (2006) samt i teckningen Unexpected Power (2006) hämtas bilder från 1953-års veckopress som förmedlar en tidsanda av konsensus och kollektiva lösningar då effekterna av välfärdspolitiken börjar ge utdelning. Men för att få tillgång till välfärdssystemet måste man passa in i normen för den samhällsdugliga medborgaren. I Eglé Rakauskaités verk My America (2003) möter vi en annan samhällsmodell som förutsätter billig eller illegal arbetskraft där de individuella lösningarna är att föredra framför de kollektiva.
Det nya arbetarpartiet Moderaterna, tillsammans med de övriga partierna i högeralliansen, gjorde den klassiska socialdemokratiska frågan om arbete till sin i det svenska riksdagsvalet 2006. Triangulering, metoden att använda sig av motståndarens nyckelfråga och göra den till sin egen, kan ge en bredare väljarbas men medför samtidigt risken att i förlängningen urlaka sina ideologiska värderingar och därmed svika sina väljare. Johan Svenssons verk Landsfadern (2002) visar på trianguleringens baksida och blir en symbol för svikna ideal över hela den politiska skalan.
Kanske kan man sammanfatta den politiska tendensen idag med att citera ur Niklas Ekdahls ledare i DN. ”Först trianguleringen som suddade ut alla ideologiska skillnader, sedan löfteskarusellen enligt modellen stor väljargrupp- stora förmåner. Nu är det marxism som gäller. Alltså Groucho Marx variant: detta är mina principer. Om ni inte gillar dem så har jag andra.” (2)
1. André Gorz, Arbete mellan misär och utopi, 1997
2. Niklas Ekdal, Paradoxpolitik, Dagens Nyheter, 20070819
Välkommen!
TWENTYFOURSEVEN
Patrik Aarnivaara, Goldin+Senneby, KpD kleines postfordistisches Drama (Brigitta Kuster, Isabell Lorey, Katja Reichard, Marion von Osten), Isabelle Pauwels, Eglé Rakauskaité, Johan Svensson, Anna Wessman
28 September - 4 November 2007
Opening Friday 28 September 7-9pm
Interviews with the artists
More images
Almost exactly one year ago a new government was elected in Sweden and the political tendency swung for left to right. In the light of this shift it is interesting to look more closely at one of the hottest political issues, namely that of work. The exhibition TWENTYFOURSEVEN takes a closer look at various aspects of work today and of how contemporary society relates to such matters as welfare, labour and freedom of choice and how this is reflected in various views regarding citizen’s rights and obligations.
The title of the exhibition, TWENTYFOURSEVEN, is used here to describe the duality in the growing access to goods and services that is increasingly part of our everyday lives. This access introduces greater flexibility regarding when we can work and when we can consume but what is the price of this and who pays?
Currently we are increasingly approaching an attitude that rejects the paid employment of industrial capitalism with its definition of work as something that one has or does not have, in favour of defining work as something that we do. In this situation, the entrepreneur becomes the ultimate model with a working situation characterized by constant availability, flexibility and personal motivation, a situation that is considered in Kamera Läuft! (2004) made by kpD – kleines postfordistisches Drama in which the entrepreneur-like working situation of people in the arts is problematized. The increasingly diffuse boundary between work and leisure is also dealt with in Goldin+Senneby’s work Teambuilding in the Great Nature Theater (2007) which builds on a contemporary corporate strategy that seeks to include “life in its entirety” in the productive sphere through internal harmony and entertainment.
Isabelle Pauwels and Patrik Aarnivaara’s work takes its point of departure from economic structures that presuppose choice. In her Eddie (2005) Pauwels draws a parallel between the law of commerce and the division of power in a sexual relationship. Aarnivaara, in turn, investigates whether it is possible to assume an ideological standpoint by applying liberal market parameters to artistic work in *1 (2007).
In Anna Wessman’s series of drawings Då när nu var framtid (Then when now was future) (2006) and in the drawing Unexpected Power (2006) she makes use of images from magazines from 1953 that communicate a period spirit of consensus and collective solutions as the effects of welfare policies begin to make their mark. But in order to have access to the welfare system one needs to fit into the norm of a socially acceptable citizen. In Eglé Rakauskaité’s work My America (2003) we encounter a different model of society that requires cheap or illegal labour and in which individual solutions are preferred to collective ones.
Sweden’s new “workers’ party” (Moderaterna) together with the other parties in the rightist alliance, took over the classical social-democrat issue of work and unemployment in the parliamentary election of 2006. Triangulation, the technique of making your opponent’s key issues your own, can gain you a wider following but, in the long run, there is a risk that you will water down your ideological position, thereby disappointing your voters. Johan Svensson’s Landsfadern (Father of the people) (2002) shows the reverse side of triangulation and becomes a symbol for betrayed ideals over the entire political spectrum.
Perhaps one can summarize today’s political trend by citing a leader in the national daily Dagens Nyheter written by editor Niklas Ekdal: “First triangulation that erased all the ideological differences and then a roundabout of promises based on the model: large group of voters – large benefits. Now Marxism rules. Groucho Marx that is: these are my principles. If you don’t like them I have other ones.”
Welcome!